FOGDÖ

 Västergårdens äldsta historia. Ett studiebesök.

Fogdö den 9 augusti 1997.

Deltagare: Gösta Jansson, Ann-Mari och Hans Larsson samt undertecknad (Y.A.)

Syftet med studiebesöket

För det första skulle vi lokalisera platsen för 1640-talets Västergård. Den är inprickad på Sven Månssons karta från 1640-42. Platsen ligger längre från stranden jämfört med de båda västergårdarna som är inritade på lantmäterikartan från slutet av 1700-talet.

För det andra skulle vi också försöka se om det fanns något i naturen som visade var det äldsta, ursprungliga hemmanet låg. Vi vet att år 1541 fanns ett enda hemman på Fogdö. Men år 1567 har detta delats så att tre hemman finns på Fogdö. Vi vet också att vid någon tidpunkt före 1640-42 skiftades åkrar och ängar. En utflyttning ur byn runt det gamla hemmanet skedde. På 1640-42 års karta är tomterna för Norr, Väster- och Östergårdarna inprickade. Det var inget enkelt tegskifte som genomfördes. Man ser nämligen att Västergården på 1640-42 års karta har sina åkrar och ängar helt skilda från de båda andra hemmanen.

Västergården på 1640-42 års karta

Vi möttes kl 12 i Gammelbybacken, invid grinden i elstängslet, denna varma sommardag. Arvid Hållinder och dottern Anna-Stina mötte upp och vi gick in i hagen väster om Gammelbybacken. Arvid pekade ut platsen för en tomt. Den låg långt ifrån där vi samlats. Vi gick därför genom hagen ner mot en grund åker med mycket berg som sticker upp. Den kallas Gammelbyn.

Innan vi kom ned till Gammelbyn hittade vi grundstenarna till den ria som på laga skifteskartan är inritad i hagen alldeles norr om Gammelbyn.

Vid laga skiftet är Gammelbyn upptagen som en stenig äng. Men Arvid berättade att Ruts farfar, Matts Mattsson, därefter tog sten ur den, så att den nu omges av vackra stengärdsgårdar. Arvid har plöjt den så sent som år 1990.

Vi fortsatte över Gammelbyn ner mot det dike som kommer från Västergårdsgärdet på Gammelbyns sydsida. Där visade oss Arvid en källargrund och vi såg också övervuxna grundstenar, som markerade att ett hus stått där. Vi jämförde grundernas läge i förhållande till diket på samtliga kartor vi hade med oss. Vi blev övertygade om att detta var platsen för den Västergård som lantmätare Sven Månsson ritade in år 1642. Den ligger på hans karta just där, nära diket.

Kvarnen vid Västergården

Vi gick sedan mot samma väg, där vi samlades, men nu längre söderut, nära bron över diket från Östervreten. Vi gick över bron och vägen fortsätter sedan utmed Arvids och Ruts ladugård ner mot stranden. Där nere, alldeles intill vägen, mynnar också täckdiket, som samlar upp vattnet från dikena från Västergårdsgärdet och Östervreten, ut. En vassrugge har växt upp och döljer resterna av en gammal brygga.

Innan vi kom till Arvids och Ruts hem försökte vi komma fram till läget för den kvarn som finns inritad på flera gamla lantmäterikartor. Med hjälp av bron kunde vi räkna ut att den kvarn som var inritad på laga skifteskartan låg på berget nordost om ladugården. Berget kallas fortfarande för Kvarnberget. Men någon exakt lägesbestämning kunde vi inte göra.

Kvarnen revs i samband med något arvsskifte och fördes till Söderfjell. Vid detta arvsskifte finns två kontrakt undertecknade samma dag. Det ena innebär att Ruts släkt först säljer hemmanet, det andra att de köper tillbaka hemmanet till egentligen samma pris. Vad var det som gjorde att två sådana kontrakt kom till? Ångrade Ruts släkt försäljningen? Eller är det tekniska skäl, t.ex. skattetekniska. En genomläsning kan ge svaren.

Hemmanet

Laga skifteskartan från 1862-63 visar att hemmanets byggnader vid den tiden bildade en rektangulär tomt i nord-sydlig riktning, belägen väster om den nyss nämnda vägen som går ned till sjön. I norr låg mangårdsbyggnaden, mittemot i söder låg ladugården. Den är nu borta. I väster låg lillstugan och i öster låg två byggnader i linje med varandra som inte heller finns kvar.

Vi blev bjudna på kaffe med härliga bullar och kakor. Arvid och Rut berättade att den nuvarande hemmansbyggnaden, som nog är den största på Singö-Fogdö, byggdes år 1903 på en grund som helt omgärdar den gamla mindre grunden. ”Är det verkligen nödvändigt att bygga så stort”, sa Manne, Ruts far, till snickarna. Det tyckte dom och så fick det bli.

Det var Ruts farfar Matts Mattson, en kraftkarl, som lät bygga huset. Han hade huggit timmer på Vässarön, sitt fädernehemman, som senare övertogs av brodern, Anders Amandus. Han lade timret i länsor och rodde det över fjärdarna till Fogdö. Sedan gick han upp klockan tre på morgonen för att bila timmer så att snickarna hade att arbeta med när de kom senare på morgonen. Han lät också bygga den nya långa ladugårdslängan som ligger öster om den redan beskrivna vägen ner till sjön.

Men lillstugan ligger kvar på sin gamla plats. Verandan är egentligen en kajuta som bärgats från en saltlastad skuta som gick på ett undervattensgrund norr om Fygdsten (Fogdösten) och väster om Rotholmsbådorna.

Matts Mattsson, Ruts farfar

Ruts farmor, som var arvtagare till hemmanet, gifte sig först med en kusin, Olof Persson, från en av östergårdarna på Fogdö. De fick ett barn som dog ett halvt år gammalt. Även mannen dog ung. Matts Mattsson som friat tidigare men blivit nobbad fick nu ett ja när han försökte på nytt.

Matts Mattssons far, Matts Magnusson, hade köpt Vässarön på en auktion. Farfadern kom från Ellan. I sin ungdom gick Matts Mattsson till sjöss. Fadern var nämligen delägare i den alldeles nybyggda skonaren Julius. Matts Mattsson var med på jungfruresan till Flensburg. Där inträffade en unik händelse den 13 november 1872, när fartyget låg vid kajen. En orkan höjde vattenytan med 3.6 meter så att fartyget flöt upp på kajen och blev liggande där, när vattnet sjönk igen. Ett tremastat skepp fastnade på stadens torg.

Roger Toll har skildrat händelsen i Rospiggen år 1995. På sid 38 har han ett foto av Julius, uppfluten på kajen. Rut och Arvid har också ett inramat foto. Fotografen heter Wilhelm Dvelpen.

Arvid berättade att Matts blev kvar på fartyget i Flensburg över vintern som ”vinterman”. Uppgiften var att bevaka fartyget och skydda det från tjuvar och andra marodörer. Vi fick se den blydagg som Matts tillverkade för att använda om det skulle bli nödvändigt. Det var ett sjömansarbete med många knopar som bildade ett skaft och en kort rörlig lina med en påse där blyet låg. Håller man i skaftet och svänger det så svänger också linan med blypåsen.

Rut och Arvid berättade mycket intressant. Vi skall inte här dra den dråpliga historien om hur man bäst ”kurerar” en bösspipa som är ”förgjord” (av onda makter).

Var låg Fogdös första hemman?

Den frågan har vi inget svar på. Men hagen väster om Gammelbybacken innehåller många hemligheter. Arvid visade på något som kan tolkas som grundstenar och en stensatt grop. Men Arvid nämnde att Gunnar Järne, finanslandstingsråd i Stockholm, som forskat sagt att detta troligen kommit till när häveröbor varit ute och fiskat på skären. Han måste ha menat så långt tillbaka i tiden att Fogdö var ett obebott skär och fiskare byggde enkla kojor här.

Men det är inte något annat än en gissning. Det kan lika väl vara så att de första som tog Fogdö i besittning och började att odla upp jorden reste sina hus här. Gösta och undertecknad gick hösten 1996 genom hagen och hittade ytterligare några platser som skulle kunna vara gamla husgrunder.

Vi skildes och tackade Rut och Arvid för en minnesrik eftermiddag.

Yngve Andersson

 

               Några tillägg till Västergårdens                                                  äldre historia

”Hållindergården”

Två oklarheter i det preliminära manuskriptet ”Fogdöhemmanens historia” har klarats ut.

1. På sid 17 råder det oklarhet om Olof Anderssons och Britta Andersdotters släktskap bakåt. Ingegerd Holmström i Backbyn sände mig ett brev där hon rett ut oklarheterna. Hon har gått igenom kyrkböckerna noggrant. Så här var det:

Brita Andersdotter (f 1738) var först gift med arvtagaren till Västergården Anders Andersson. Han och brodern Matts (f 1724. Se sid 15) delade Västergården så att två hemman på vardera ¼ mantal uppstod. Anders och Britta får två barn som dock dör. Sedan dör även Anders 1774. Då gifter änkan Britta om sig med Olof Andersson från Harg.

2. Som nämnts i Fogdöhemmanens historia var detta hemman ursprungligen på ¼ mantal men det minskar till 1/6 mantal. I Stockholms läns stadsarkiv finns förklaringen.

Olof Olsson (f 1777) hade en dotter Sara som hade arvsrätt till en tredjedel av hemmanet. Hon var gift med nämndemannen Anders Boman i Norrvreta. Han bodde på det hemman som numera Tony och Bo Eckman äger. Sara och Anders sålde inte sin andel av fogdöhemmanet till Saras syster och svåger, Anna Olsdotter och Matts Mattsson Söderlund. De sålde i stället marken till Pehr Ohlsson och Anna Andersdotter i en av östergårdarna (”Holmkvistgården”). Varför då?

Pehr ärvde sitt östergårdshemman. Men år 1844 köper han och Anna hennes föräldrahemman i Backbyn ”på 1/3 mantal till ¼ förmedlat” (fadern hette Anders Olsson). Den 6/6 1848 gör de en bytesaffär med Anders Boman och hans hustru. De senare byter hustruns 1/12 mantal i Västergården på Fogdö mot hemmanet i Backbyn, som var värt 2525 riksdaler riksgäld, och Boman betalar också en mellanskillnad på 1025 riksdaler riksgäld. Sonen Jan Boman får sedan överta backbyhemmanet (Senare blev det genom köp Halvar Anderssons hemman i Backbyn).

Singös förste kände sommargäst, den då 28 årige Carl Rupert Nyblom, blev hänförd över nämndemannadotterns, den 25 åriga Anna Bomans, skönhet och styrka under sin sommarvistelse på Singö år 1860. Hela åtta sidor skriver han om dessa veckor i sina memoarer ”En sjuttioårings minnen”.

”Fredrikssongården”

I manuskriptet ”Fogdöhemmanens historia” står det att Johan Söderlund köpte Johan Ömans och Märta Mattsdotters östergårdshemman. I arkivet har jag hittat att köpet skedde den 2/3 1850 och priset var 808 kronor plus laga för detta 1/8 hemman.

tillbaks