nästa sida om Mosse-Fridolf

tillbaka till Mattsgården

tillbaka till Singö förr

Spelmannen och människan.

Men det är kanske minnet av spelmannen  och människan Mosse-Fridolf som är mest levande. Fadern och en kusin till honom var spelmän på Singö. Birger Björnerstedt som kände Fridolf mycket väl och ofta spelade tillsammans med honom skriver i sin bok ”Ölåtar och spelmän” att redan när Fridolf var mycket liten sa gubbarna : ”Du får till’et mycke’ bättre du!”. Som spelman utvecklades Fridolf särskilt under kriget. Bland de många beredskapsmännen på Singö fanns t.ex. ”Viksta- Lasse” -  en legendarisk upplandsspelman. Det blev mycket musik och dans på Singö. ”Dom dansade så att dom tappade byxorna, landsstormarna” sa Fridolf.

När allmogemusiken åter kom på modet och spelmanslag bildades ute i skärgården ”var Fridolf den siste här ute i havsbandet som kunde dela med sig av en levande tradition från de äldre bygdespelmännen” skriver Birger Björnerstedt. Fridolf komponerade själv musik. När  hembygdsgården invigdes spelade han sin egen nykomponerade ”Matsgårdsvals”.

Jag har ett eget starkt minne av Fridolf. Efter en danskväll vid Hörnängens utedansbana, där Fridolf spelat, följde jag och några andra ungdomar med honom hem till Mossen. Tidigt på morgonen for vi ut för att dra upp hans strömmingsskötar. Vi ungdomar drog och i fören på båten satt spelmannen med fiolen ”och spelade upp strömmingen”. Han hade som många konstnärliga personer sitt barnasinne kvar hela livet.

Det innebar inte att han alltid var en glad människa. Det fanns mycket i ekonomin och samhällsutvecklingen som bekymrade honom djupt. Inflationen nämner Björnerstedt som något som Fridolf avskydde och ofta talade om. Avtalade priser på båtar och musikinstrument gav honom mindre i ersättning än kalkylerat, när materialpriserna  plötsligt började stiga mer än väntat. Jag beställde en båt av Fridolf. Han var djupt olycklig över att båten måste kosta mer än vad vi avtalat. Under mellantiden hade nämligen riksdagen behagat införa ”momsen” som skulle läggas på det avtalade priset. Det var egentligen ett uttryck för hans starka medkänsla med människor i smått som stort. En gång då han var ute och spelade råkade en spelbroder trampa sönder sitt instrument. Fridolf  blev oerhört ledsen och ville visa hur starkt han kände för sin kamrat i dennes olycka. Han dängde sin egen fiol i dörrposten så att den också blev förstörd.

Singö

Mattsgården